om jord l. sten l. trä l. svamp o. d.: försedd med porer l. hål l. öppningar genom vilka vätska l. gas l. luft o. d. kan tränga igenom (jfr POR 1); hålig, pipig; lucker; äv.: svampartad. Palmchron SundhSp. 68 (1642). Den besta af dem är den slags jord, som är svart, fet, poreus och temmeligen hophållande. Serenius EngÅkerm. 111 (1727). Isen var .. porös som en svamp. Hedin GmAs. 1: 283 (1898). Den .. gamle postmästaren med plommonnäsa och spår af tusen toddar i sitt poröst fläskiga anlete. Engström 2Bok 5 (1909).
Ssg: PORÖS-BRÄND, p. adj. om tegel l. glas o. d.: som blivit porös gm bränning. Fornv. 1906, s. 285.
Avledn.: PORÖSHET, r. l. f. (mera tillf.) porositet. SoS 1916, s. 55. —
PORÖSITET, se porositet.
1 ofta pass. el. perfekt particip omvandla till finfördelad form genom att slå, stöta, mala, pressa el. klämma; särsk. med avseende på något hårt (och sprött) JFR bryta 3